Vi måste akta oss för hatthyllor!

”En gång i världen hade nästan alla människor i vårt land hatt på sig när de var utomhus. Vid samma tid var det vanligt att man även hade huvudlöss och bodde trångt. För att undvika att tog med sig hatt och löss inomhus kom någon på att det vore en bra idé att lämna hattar på en hylla i hallen, precis när man kom innanför dörren, hatthyllan var född! Sedan dess har vi haft hatthyllor och ordet lever kvar i vårt språk trots att varken hattar eller löss är lika vanliga. Om ni tänker efter så är världen full av hatthyllor: prylar eller idéer som lever kvar trots att behovet för dem för länge sedan förändrats eller försvunnit helt. Vi måste akta oss för hatthyllor, i alla former”

Det var Mats Tyrstrup, professor på Handelshögskolan i Stockholm som berättade historien för mig och citatet är taget ur minnet men läxan är i allra högsta grad levande i vårt projekt Walloxen och Margarethaskolan.

Det luriga med hatthyllor är att de är så självklara att vi inte ens tänker på att bäst-före datum har passerat, vi ser dem helt enkelt inte, det är först när vi anstränger oss ordentligt eller får hjälp att ifrågasätta gamla vanor som de blir synliga.

Just i dagarna är vårt land i chock, vi tvingas till brutala omställningar av vår vardag för att hantera en mycket svår situation med coronaviruset. För alla som arbetar med utbildning innebär detta stora påfrestningar när t.ex. fysiska möten och vanlig undervisning måste flytta ut på nätet. Vi kommer med all säkerhet upptäcka att vissa saker blir svårare, sämre eller omöjliga men med all säkerhet kommer vi även upptäcka hatthyllor, sådant som vi aldrig hade sett eller ifrågasatt om vi inte hade tvingats in i en ny situation.

Ett exempel: en god vän som är lärare la just upp en bild på Instagram på en stängd dörr. Bakom den dörren satt hennes dotter och hade musiklektion online, hon sjöng! Poängen här var att dottern hatat att sjunga i skolan, inför en grupp men plötsligt, när publiken är en kamera och platsen är trygg så älskar hon det. Se där, en sorts hatthylla, vi har kvar en form för musikundervisning som kanske inte funkar för alla barn och har inte upptäckt att det finns nya sätt att göra det på, förrän nu.

Hatthyllor finns överallt och det är gott om dem när man bygger en skola. Fråga någon hur en ”skolmatsal” ser ut och de flesta ser… just det, en hatthylla! Säg ”träslöjdsal”, så hittar vi kanske en hatthylla till.

Vad ska man göra åt de här hatthyllorna?

Det vanligaste sättet är ju att ingenting göra – att bygga en till brukar sällan leda till protester.

Ett bättre sätt är att ha en riktigt tydlig idé om att vilja göra något annat, att inse att man inte behöver hatt, om man så vill. Ett bra exempel på det är en av Reggio Emilias grundtankar, idén om Det kompetenta barnet. Om man förstår den och tar den på riktigt, riktigt allvar och ställer sig frågan ”Hur ser en skolmatsal ut som får barn att bli och känna sig ännu mer kompetenta och viktiga?”

Borde barn kunna vara med och laga maten i högre utsträckning? Borde hela måltiden bli viktigare, ges mer tid och status?

Ett annat bra sätt som vi praktiserar just nu i projektet är att ’skrämma bort’ hatthyllor genom att kombinera saker på nya sätt, så att svaret inte kan bli en hatthylla. För om vi tänker oss att vi vill lägga ifrån modellflygplan och vattenmeloner när vi kommer innanför dörren i våra hem så kan svaret omöjligt bli hatthylla.

Istället för skolbarn + mat = Skolmatsal jobbar vi med helt nya och roligare ekvationer.

Musikstudio+Filmproduktion+Replokal+Podradio+Musikundervisning+Studiecirkel+Dans = ?

Cykelverkstad+Möbelsnickeri+Prototypverkstad+Måleri+Syateljé+Träslöjd+Keramik = ?

Arbetsplats för föräldrar+Bibliotek+Fritids+Konsertflygel+lounge+djungel = ?

Det härliga: svaret kan absolut inte bli hatthylla

Det roliga: nu när du läst det här tycker vi att du ska höra av dig till oss och tala om fler bra saker man borde kunna göra i ett skolhus som inte är en hatthylla!

Gör det, och trevlig helg!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *