Lätt är trist, svårt är roligt

För något år sedan skulle en god vän till mig köpa en ny lägenhet. Han var mycket entusiastisk och kunde redan se framför sig hur härligt livet skulle bli i den nya bostaden. Veckor gick, månaderna passerade, han gick på massor av visningar men det blev inget köp.

När jag frågade varför fick jag svaret:

– Har inte hittat någon som har det jag vill ha
– Men vad är det du vill ha då?
– Eh… balkong, gärna med franska fönster, ett kök som ska vara fräscht (alltså inte typ kaklat på 90-talet i ful färg), ligga när Mariatorget, helst garage i huset eller i närheten, nära till tunnelbanan ett måste, en förening med god ekonomi så att avgiften inte är för hög, får inte vara en krog eller något i huset eller i närheten som stör, det ska vara tyst, högt upp i huset och hiss, takfönster skulle inte skada.
– Jahapp, och vad hade tänkt att du skulle ha råd att betala?
– Eh, max 3 miljoner…!

I samma stund insåg min vän det uppenbara:

1. Tveksamt om hans drömlägenhet ens finns
2. Den finns definitivt inte till salu till det priset.

Den här lilla historien får tjäna som en illustration till en av utmaningarna vi har tillsammans med skolan just nu när vi formulerar behov och funktioner för den nya skolan. Hur ska man undvika lägenhetsfällan, önskelistor som ändå inte går att förverkliga?

Svaret…? Man gör saker och ting svårare och mer verkliga.

Redan nästa vecka tar vi ett stort steg mot att göra saker och ting mycket verkliga. Personal och sedan elever ska få gå in i vårt första hus och på plats känna hur ytorna känns.

På plats kan man känna om en yta är stor eller liten och få en uppfattning om vad man vill göra där, vi har redan planer men vi vill att de utvecklas på plats, i verkligheten.

Det är ovanligt att man kan göra såhär, i vanliga projekt kan man kanske komma på ”besök” men inte påverka och utveckla vidare. Nästa vecka är en milstolpe och det kommer fler när även grundskolans och förskolans hus står på plats. 

Olle Larsson, VD Sisyfosgruppen, utanför hus 1 som växer fram, i mitten på mars.

Att göra saker och ting mer utmanande, mer kreativa och verkliga. Inom kort kommer vi börja genomföra projekt tillsammans med skolan som bygger på att personal och barn hjälper oss i projektet att lösa verkliga utmaningar som vi står inför. Vi kommer att leverera tydliga och konkreta uppdrag som sedan omvandlas till det som Margarethaskolan är bra på: verklighetsbaserade projekt. En möjlig utmaning ut högen:

En tanke av alla briljanta idéerna vi fått från Reggio Emilia är Remida, en sorts återvinningscentral med ett pedagogiskt syfte. Grundtanken med Remida är egentligen etisk, vi ska lära våra barn att det inte finns ”skräp”, att vi ska ta hand om jordens resurser och att återbruk både är ansvarsfullt och kreativt (trogna läsare på bloggen inser att detta passar projektet Walloxen väldigt väl. Om du vill läsa mer om Remida kan du börja här: https://remida.reggiochildrenfoundation.org/?lang=en eller här: https://www.vaggeryd.se/utbildning-och-barnomsorg/remida.html 

Nu till en möjlig utmaning:

  • Er familj ska bygga en kreativ återvinningscentral 
  • Centralen ska kunna sortera olika användbara material (vilka?) så att de kan användas på nytt till att göra nya saker.
  • Den få max vara 10 kvadratmeter stor
  • Den ska tåla väder och vind
  • Den ska vara vacker och säker att använda

Prata med varandra, gör en ritning, förklara hur ni tänkt!

Hör av er till oss!

Och kom ihåg – lätt är trist, svårt är roligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.