Sjukhus, skola eller fängelse?

”Om du vill få lugna barn ska du ställa ut din finaste kristallvas med vackra blommor i mitt på golvet i förskolan!”.

Citatet är från en erfaren förskollärare och rymmer både klokskap och temat för denna veckas blogg: Istället för att hämta hem, begränsa och styra upp när vill skapa lugn bör vi ofta göra tvärtom, stärka tillit, bygga förtroende och skapa något vackert.

På Margarethaskolan pågår just nu två parallella processer som berikar varandra, den ena är det eviga arbetet med att utveckla den pedagogiska verksamheten, den andra är att skapa nya miljöer om på bästa sätt stöttar verksamheten i projektet Walloxen.

Vilka miljöer skapas om vi bortser ifrån att människor vill eller kan ta ansvar? Det vet vi faktiskt, för det finns dessvärre ganska gott om sådana miljöer: Titta på de tre bilderna här ovanför, var är de tagna tror du?

Rätt svar, i tur och ordning: Ett sjukhus, en skola och ett fängelse. Alla dessa tre miljöer har, av olika anledningar, skapats för att man förmodar att de som vistas i lokalerna inte kan eller vill ta ansvar.

I ett fängelse kan vi kanske tänka att det finns grund för detta, miljön måste vara säker och vi vill till alla pris undvika våldsamheter och konflikter, i sjukhusets fall kan patienterna kanske inte flytta på sig och korridoren är främst till för att transportera människor som ligger i sina sängar, men skolan? Varför ser skolans miljö ut som den gör? Svaret än sorgligt nog nästan detsamma, vi tror kanske inte att barn kan eller vill ta ansvar och att miljön utanför klassrummet bara är till för förflyttning.

Det tragiska är att om vi inte bygger en kultur som är trygg där vi kan lita på varandra så sätter vi även ribban för den fysiska miljön. Ju mindre trygg kulturen är desto stryktåligare och begränsande måste den fysiska miljön vara och vice versa, ju mer vi kan lita på varandra och ju mer ansvar vi känner för en miljö desto vackrare, tillgänglig och ömtålig kan den vara (finns naturligtvis lysande undantag från detta men de pratar vi om en annan gång). Om du läst förra veckans blogg förstår du vilken katastrof detta kan vara, stryktåliga och ”säkra” miljöer är ofta… enformiga, identitetslösa och därför sällan bra pedagogiska miljöer.

Idag hade all personal (utom några kollegor som höll fritids öppet) gemensam utvecklingstid. Sedan en tid arbetar vi med att översätta Margerethaskolans vision till konkreta egenskaper kultur och pedagogik, en sort internrevision*. Två exempel:

”Självkänsla bygger på att vi känner oss trygga i oss själva och tillsammans med andra” och ”Den dagliga verksamheten genomsyras av ett demokratiskt synsätt där dialogen spelar en central roll”

Skälet till att vi valde just dessa formuleringar var att många kände att det blivit väl mycket av regler och diskussioner om regler på sistone. Regler kan vara bra och de behövs men egentligen behövs det bara en enda regel om alla förstår den och lever efter den ”Var snäll”. Och… ju fler regler som finns på lappar desto färre av dem finns kanske på ett naturligt sätt i oss själva och barnen, annars skulle vi väl inte behöva skriva upp dem på en lapp?

För den som tror att ”kultur” bara behövs i skolor… Klassikt exempel på lappsjuka, reglerna för tvättstugan i en helt normal svensk tvättstuga, använd av helt normala vuxna. Så kan det gå när vi inte bygger gemenskap och tillit.

Arbetet resulterade i att all personal enades om att vi ska gå ”Från regler, till gemensamma rutiner och en dialog med barnen om hur vi vill ha det”. För att lyckas omsätta detta till handling behövs skickliga pedagoger som leder arbetet och själva agerar förebilder, målet är att kuluren ska sitta i oss och inte på en lapp på väggen, ju färre regler desto starkare kultur.

Så, förutsättningarna att skapa levande och stimulerande pedagogiska miljöer hänger ihop med hur väl vi lyckas skapa en trygg och stimulerande kultur på platsen. Margarethaskolan är hjärtat i Walloxen och vi vill ta det ett steg längre genom att skapa pedagogiska miljöer som är så läckra att ALLA vill vara i dem. En matsal som känns som en härlig restaurang är bättre för alla, en ”musiksal” som fungerar som en studio eller replokal kan bli en bättre pedagogisk miljö och användas av fler, en ”slöjdsal” som också är en fixarverkstad för alla som bor på Walloxen blir förmodligen en mer spännande och bättre plats o.s.v. 

Till sist ett litet experiment: Blunda och se framför dig ”Skolbibliotek”…

Som vanligt: lästips inför helgen:

FranK McCourt ”Teacher man”, svensk översättning ”Magistern”

Sverker Sörlin ”Till Bildningens försvar”  

PS.  *För dig som undrar: bra skolor arbetar konstant med detta, att återkommande ställa sig frågan ”Gör vi verkligen det vi säger att vi vill göra?” är ett sätt att hålla liv i utvecklingsarbetet på vilken arbetsplats som helst: testa själv om du tvivlar!

/Ante Runnquist

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *